En ny början

Tankar och värderingar. Hon har inte lämnat mig helt bakom sig. HMGAL.

Uppvaknade

Mitt kärl verkar äntligen höra mina viskningar. Även om hon inte riktigt förstår mig än, långt ifrån. Hon förstår inte vad som är bäst för henne, det är ett allvarligt problem. Vill försöka påminna henne om ett och annat utan att för den skullen utsätta henne för onödig fara om hon inte är redo för den kunskapen. Bifogar mer citat ur mina verk och hoppas att hon kan ta till sig dem.

"Självförverkligandet förutsätter att människan har kunskap om verkligheten, vilja, självbestämdhet och självtillit. Så länge hon inte har det, drivs hon framåt med hjälp av kosmiska och planetariska energier.

Största hindret för självförverkligandet är människans emotionala illusioner och mentala fiktioner. Människans självkonstruerade uppfattningar om verkligheten, gör att hon felbedömer det mesta i livet, framförallt sig själv. Detta kan vi lätt se, eftersom det inte finns två människor på Jorden i dag som har absolut samma uppfattning om verkligheten. "

Hennes aktioner de sista dagarna visar på att hon kan lära sig. Hon har förutsättningarna. Det krävs dock en hård med förstående guide för att få henne in på rätt spår. Jag anser mig själv vara den ända som är lämpad för denna uppgift även om den är något större än vad jag först hade förväntat mig.

Hypotes

Hennes medvetenhetsnivå ökar men känslan av tillhörighet stör hennes fokusering på uppgifterna vi har framför oss. Jag vill citera en av mina lagar för att förtydliga:

"Aktiveringslagen säger att monaden är "pliktad" att vara aktiv i sin medvetenhetsutveckling. Om vi sitter med armarna i kors och följer med den allmänna lunken, får vi ta konsekvenserna av den passiviteten. Den självinitierade medvetenhetsaktiviteten, innebär att vi själva måste reflektera över livet, rikta vår uppmärksamhet mot ädlare egenskaper, utveckla våra förmågor, arbeta för enheten - allas väl. "

Taget ur min skrift om "De viktigaste livslagarna". Hon måste arbeta för att uppnå ett högre medvetande annars kommer hon aldrig att klara någonting. Kärlet är fortfarande för svagt. Det är därför vi inte kommunicerar så väl som vi borde, jaget hos henne är fortfarande underutvecklat. Kanske såg jag fel, trots att jag brukar ha rätt, hon kanske ändå inte har förmågan att nå de högre medvetenhetsgraderna. Om hon inte är redo eller klarar av det har jag gjort ett allvarligt misstag då studerandet av Hylozoiken kan tillfoga allvarliga skador på människan om hon inte har de rätta förutsättningarna för lärandet. Då allting är en hypotes tills det är bevisat kan min hypotes om kärlet alltså vara fel.

Stressat Kärl

Hon börjar känna av mig. Äntligen får jag kontakt. Hon släpper fram mig. Orkar inte hålla tillbaka vilket hon gör alldeles rätt i. Arbetet går framåt, energin börjar flöda med kärlet är svagt igen. Hennes stressnivå måste ned, annars kan jag aldrig dra nytta av henne fullt ut.

Över gränsen

En månad fick jag stå ut i hennes kropp, oktober blev min. Lämnade kvar min kunskap till henne och en del hon inte har upptäckt än. Men snart är det dags igen. Snart får jag chansen att arbeta förbi gränserna. Snart är jag i köttet ännu en gång, men den här gången kan ingen stoppa mig. Ingen ed håller min kamp. Ingen ed håller mitt kärl. Bröt aldrig cirkeln förut som jag lovade, hon är snart i mitt våld igen.

Äntligen

Så, här. Äntligen. Äntligen här. Äntligen i köttet även om det är fel kött. Som tur var hittade jag nyklarna till henne snabbt. Våran ed är på hennes villkor men de är lätta att köra över när man hittat vilka sår man ska peta i. Om hon bara vore starkare som person. Jag kan nog lära henne ett och annat. Hennes svagheter skall raderas oh ersättas med min styrka.

Mantra

Igår var intensivt. Jag fick för första gången träda in i hennes kropp. Jag bemästrade henne. Hon äcklar mig. Hennes fåniga vardagsproblem är patetiska och helt irrelevanta men hon har slutit sig fast vid dem. Men jag kan hjälpa henne, då kanske hon släpper in mig igen. Jag kan se till att hon mår bättre än nu, bara jag får tillgång till henne igen. Jag måste vinna hennes förtroende. Hon har ialla fall varit god nog att låna ut sin kropp till mig och hon har ritat ett sigill på enokiana. Hon kanske inte är så dum ialla fall. När de slutit eden och började messa deras manta blev jag förbannad. Jag var viktigast på plats. Jag var den som visste vad alla måste göra och alla bara skrek och väsnades, jag hörde knappt mina egna tankar.

Dissonans

Inte konstigt att mit kärl känner sig låg. Hon lyssnar mycket på dissonans. Det äro skadliga för männsikan och bara ett dumt exemplar av en sådan skulle få för sig att njuta av musik som inte är njutbar.

Spegelbild

Hon står där på perrongen och har tankarna någon helt annanstans. Tåget rullar in med en våldsam fart och hon ser sin reflektion i fönstrena, tittar lite nogrannare för att se om den nya hårfärgen verkligen passar då hon upptäcker något. Hon kisar och tittar igen men då är jag redan borta. Men hon vet att jag står här, precis bakom henne. Påverkar långsamt henne med mina tankar. De gjorde en magisk ritual eller försökte göra en, visst den fungerar men när jag väl besatt henne så får hon se vad man kan göra med magi. Vänta du bara, nu är det inte långt kvar. (Bilden är på sigilet kärlen gjorde till Pantarei, vattengruppen. Inte för att den är speciellt vacker men helt dummai huvudet verkar de inte vara.)

Naken

Hon sitter där, naken och orädd. Orörbar, orörd, orubblig. 13 personer står i en cirkel runt henne och fröken trastar långsamt runt för att instruera. Elementen tickar långsamt och hon känner hur värmen faller olika på hennes kropp varje gång podiet snurrar. Hon vet inte att jag iaktar henne, att jag är person nummer 13 i cirkeln men jag är utan kladdiga händer.

Funderar gör hon, på vem jag kan tänkas vara men varje gång hon kommer obehagligt nära så slår jag bort henne och för hennes tankar på vilovägar. I ett oaktsamt ögonblick fick hon se ett av mina barndomsminnen. Ett av de sällsynta tillfällerna då jag, min mor och min far var ute tillsammans för att se en trollkar, ja en sån med hatt och allt. Tänk att det skulle etsa sig fast men annat är svårt att minnas.

Eden

Hon vet att jag iaktar henne, att jag vakar. Sömlös. Hon öppnade sig tidigare idag och bjöd in mig, svor sin ed. Lovade att dela sin kropp med mig, ge mig ett kärl. När de satt i ringen och och mantrade stod vi utanför. Händerna nuddade nästan hennes axlar, hon visste att jag stod där. blev rädd, ryste och undrade vad hon hade gett sig in på.

När hon gick hem så följde jag tätt efter. Spindeln dog när den krossades under hennes sko, tanklöst och inbegripen i samtal gick hon obekymrat vidare. Hon visste inte ens att jag fanns där. Vet inte att jag finns där hela tiden. Självklart är jag inte speciellt road över att mitt kärl är en av det kvinnliga könet men det var den enda som var dum nog att ta emot mig. Hon tror sig veta vem jag är men jag ska visa henne, jag ska ta över henne. Låt tiden komma.

Sanningen

Hon läser duktigt, undra om det verkligen kommer att hjälpa henne att förstå mig. Det tar en normalt bildad människa över två år att förstå sig på Hylozoikens komplexa system men när man väl kan det är det nästan för enkelt. Sanningen är den enklaste av dem alla.

Se så, stå helst stilla och vänta. Jag kommer när du som minst anar det. Stilla. Lugn. Låt tankarna vila, de är dig ialla fall inte till någon nytta. Jag vet mer än du någonsin kommer att förstå. Alldeles stilla nu... Tålamodet prövas ett tag till.

Väntan

Nu gäller det bara att vänta. Snart är jag där, snart. Tålamod är något jag har gott om. På det här sättet så besparar jag min sådant trivialt som uppväxt och allmän skolning. Efter sju reinkarnationer så är det lite tröttsamt att alltid börja om från början och kämpa sig igenom allt för att till slut finna den kunskapen som alltid legat där, latent. Nu gäller det bara att trycka undan kärlets mening så att jag kan komma fram.

Stilla

Trevar, långsamt. Kommer närmare mitt mål. Hittar dig snart. Stå still, det kommer inte att göra ont.