Eden

Hon vet att jag iaktar henne, att jag vakar. Sömlös. Hon öppnade sig tidigare idag och bjöd in mig, svor sin ed. Lovade att dela sin kropp med mig, ge mig ett kärl. När de satt i ringen och och mantrade stod vi utanför. Händerna nuddade nästan hennes axlar, hon visste att jag stod där. blev rädd, ryste och undrade vad hon hade gett sig in på.

När hon gick hem så följde jag tätt efter. Spindeln dog när den krossades under hennes sko, tanklöst och inbegripen i samtal gick hon obekymrat vidare. Hon visste inte ens att jag fanns där. Vet inte att jag finns där hela tiden. Självklart är jag inte speciellt road över att mitt kärl är en av det kvinnliga könet men det var den enda som var dum nog att ta emot mig. Hon tror sig veta vem jag är men jag ska visa henne, jag ska ta över henne. Låt tiden komma.