Naken

Hon sitter där, naken och orädd. Orörbar, orörd, orubblig. 13 personer står i en cirkel runt henne och fröken trastar långsamt runt för att instruera. Elementen tickar långsamt och hon känner hur värmen faller olika på hennes kropp varje gång podiet snurrar. Hon vet inte att jag iaktar henne, att jag är person nummer 13 i cirkeln men jag är utan kladdiga händer.

Funderar gör hon, på vem jag kan tänkas vara men varje gång hon kommer obehagligt nära så slår jag bort henne och för hennes tankar på vilovägar. I ett oaktsamt ögonblick fick hon se ett av mina barndomsminnen. Ett av de sällsynta tillfällerna då jag, min mor och min far var ute tillsammans för att se en trollkar, ja en sån med hatt och allt. Tänk att det skulle etsa sig fast men annat är svårt att minnas.